DRAMA

Hon skapade inga ekon. Det var perfekt för att lyckas hitta kryphålet. Vetenskapsmän, filosofer, präster och allsköns magiker gör för mycket oväsen för att lyckas. Det gör inte priset för att hitta ut och vinsten av att göra det mindre dramatisk. Men bara för henne själv. Ingen fick ju märka att hon lyckats för att hon skulle lyckas. Hennes hemlighet gjorde henne ofantligt ensam.

För sin omgivning är hon transparent. Hon har ingen egen närvaro. Det finns inget nu där hon kan gömma sig. Alla ögonblick är likvärdiga som strån i ett jättelikt sädesfält och däri finner hon gömställen på platser utan kännetecken. Hon kan inte ens själv svara på var hon är. Hon har ingen identitet. Identitetstänkande hittar ingen krok att hänga upp sig på. Hon är som en kameleont. Kulturell appropriering är inget hon behöver bryr sig om. Normkritik är bara löjligt när hon befinner sig på en slumpmark. Hon ler inåtvänt.

Män med kontrollbehov frågar klumpiga frågor om vad hon tänker på. Andra har enkla frågor: Vill du ta det i fittan eller munnen? Det är lätt att dölja hemligheter för dem. Med kvinnor får man vara mer på sin vakt har hon märkt. De vill inte alls bara umgås.

Han letar efter poängen i allt. Hans liv hade likt alla andras kommit till av en slump utan mening. Det var alltså ingen annan vits med hans liv än vad han använde det till. Det är vitsen med allt, insåg han, vad det kan användas till.  

Han hade aldrig tyckt att dans var ett tillräckligt användbart förspel, dessutom förtog det värdet av musik som den mest abstrakta konstformen. När MTV kom och spädde ut musiken med rörliga bilder blev han riktigt förbannad. Musik ska användas till att lyssna!

Poängen med den mest abstrakta användningen av vad det vara månde är att det är där man hittar den mest konkreta konstruktionen, den som är möjlig att programmera. Han var sedan länge övertygad om att han befann sig i en programmerad värld av många, men själv var för dum att kunna utnyttja den insikten till något användbart. Han var numera också övertygad om att det fanns snillen, förmodligen kvinnor, som använde en hemlig kod. Uppdraget var att hitta någon av dessa kvinnor som bar på en hemlig kod. De var inte androider som i Blade Runner, skapade att likna människor, utan snarare det rakt motsatta, människor som inom sig skapat en androidliknande hemlig förmåga.

Hon började stanna upp mitt i vardagen och oförväntat upptäcka det vardagliga på nytt som när hon var en liten flicka. Förtjusningen var densamma så länge hon inte förstörde upplevelsen med minnen från den tiden. Hon kände direkt jungfruligheten i ett val som ingen annan gjort eller använt sig av och inte hon heller. Det kunde inte upprepas eller göras ogjort. Hon steg in i en ny värld med ett illa dolt leende redan första gången det hände.

Hon visste att de gamla manliga magikerna hade trott sig vara nära hennes upptäckt, men deras hemligheter var bara dåliga skämt. Detta var inte magi, även om det kändes magiskt varje gång. Att vara på olika ställen samtidigt är inte konstigare än att vara på samma ställe vid olika tidpunkter. Det finns ingen särskild plats för nuet eller ett särskilt nu för någon plats, tänkte hon. Det är relationen mellan rum och tid som är speciell.

Han visste att vi formas av våra gener, vår kemiska hjärnmiljö, vår kulturella miljö och våra minnen. Men han hade också kommit fram till att vi skapar vår egen närvarokänsla som signalerar här är jag till omvärlden. Jag ser, hör, smakar, luktar och känner er! All närvaro bygger på fantasi. Han brukade irriteras av kvinnors vana att börja berätta om ovidkommande saker just som de skulle till att ha sex, men kanske finns det en ledtråd i det. 

Vi loggar in som till en virtuell värld varje gång vi vaknar. Att tro att vi fått lösenordet som en Gudagåva eller som en turlig vinstlott är farligt och fantasilöst, tänkte han. Det finns en reell nyckel till mysteriet.  Allt vi upplever är ett exempel, eller snarare rader av exempel. Han trodde att den han sökte hade motsvarigheten till en huvudnyckel till alla exempel. Hur hade hon kunnat hitta den?

Hon visste att varje kommunikation gör andra till en del av hennes värld. Den värld hon ville ha bara för sig själv måste hon hålla hemlig, låsa om sig och och glömma var hon lagt nyckeln. Hon pratade fortfarande med folk, men hon hade slutat förstå vad hon själv och andra sa, och det spelade ingen roll! Känslor rör sig icke-linjärt. Språket är bara en berättelse med stillbilder av vad som kan ha hänt.

Han: Du avslöjar väl inte för mycket om du hjälper mig att skriva en berättande text?

Hon: Det är säkert!

She did not create echoes. It was perfect for being able to find the loophole. Scientists, philosophers, priests and all sorts of magicians make too much noise to succeed. It does not make the price of finding out and the benefits of making it less dramatic. But only for herself. No one noticed that she succeeded in order for her to succeed. Her secret made her immensely lonely.

She is transparent to her surroundings. She has no presence of her own. There is no now where she can hide. All moments are equivalent like straws in a huge cereal field and therein she finds hiding places without characteristics. She can't even tell herself where she is. She has no identity. Identity thinking finds no hook to hang on to. She's like a chameleon. Cultural appropriation is not something she needs to care about. Criticism of norms is only ridiculous when she is on a random land. She smiles inwardly.

Men in need of control ask clumsy questions about what she's thinking. Others have simple questions: Do you want to take it in your pussy or mouth? It's easy to hide secrets from them. With women, you have to be more on your guard, she has noticed. They do not just want to hang out.

He's looking for the point in everything. Like everyone else, his life had come about by chance without meaning. So there was no other point in his life than what he used it for. That's the point of it all, he realized, what it can be used for.

"He had never thought that dance was sufficiently useful as sexual foreplay, moreover, it diminished the value of music as the most abstract art form. When MTV came and diluted the music with moving pictures, he got really pissed. Music should be used to listen to!"

The point of the most abstract use of what it may be is that this is where you find the most concrete construction, the one that is possible to program. He had long been convinced that he was in a programmed world by many, but that he himself was too stupid to use that insight for anything useful. He was now also convinced that there were geniuses, probably women, who used a secret code. The mission was to find one of these women who carried a secret code. They were not androids like in Blade Runner, created to resemble humans, but rather the exact opposite, humans who within themselves created an android-like secret ability.

She began to stop in the middle of everyday life and unexpectedly rediscover the familiar as when she was a little girl. The delight was the same as long as she did not ruin the experience with memories from that time. She immediately felt the virginity in a choice that no one else made or used and neither did she. It could not be repeated or undone. She entered a new world with a badly hidden smile already the first time it happened.

She knew that the old male magicians had thought they were close to her discovery, but their secrets were just bad jokes. This was not magic, although it felt magical every time. Being in different places at the same time is no stranger than being in the same place at different times. There is no special place for the present or a special now for any place, she thought. It is the relationship between space and time that is special.

He knew that we are shaped by our genes, our chemical brain environment, our cultural environment and our memories. But he had also come to the conclusion that we create our own sense of presence that signals here I am to the outside world. I see, hear, taste, smell and feel you! All presence is based on imagination. He used to be annoyed by women's habit of starting to talk about irrelevant things at the moment they were about to have sex, but maybe there's a clue in that.

We log in as to a virtual world every time we wake up. To think that we got the password as a gift from God or as a lucky lottery ticket is dangerous and unimaginative, he thought. There is a real key to the mystery. Everything we experience is an example, or rather rows of examples. He believed that the one he was looking for had the equivalent of a master key to all examples. How could she have found it?

She knew that with every communication she made others a part of her world. The world she wanted only for herself she had to keep secret, lock herself in and forget where she put the key. She was still talking to people, but she had stopped understanding what she and others were saying, and it did not matter! Emotions move nonlinearly. Language is just a story with still images of what may have happened.

He: You're not revealing too much if you help me to write a narrative text?

She: That's for sure!