Hela mitt yrkesliv (som jag lämnat sedan länge) irriterade jag mig på alla konsulter om allt och överallt. De tillförde aldrig någonting. Till slut gjorde bara själva ordet mig ilsken, påhejad av min dåvarande fru som tyckte lika illa om konsulter som jag. Numera har jag ett annat irritationsobject; tankesmedjor. Det verkar finnas hur många som helst. Det måste vara en lika stor yrkesgrupp nu som influerare. Båda är lika onödiga i samhället som någonsin jag själv är nu som pensionär.

Det är irriterande med alla intellektuella som börjat tala om Gud? Därför att de med allt större befogad rädsla tror att de har något ingen AGI kan ta ifrån dom; en själ som kan skapa likt en gud med små bokstäver (vissa har faktiskt börjat tala om en Gud med begränsade möjligheter). Snacka om att öppna för en glidande skala mot den situation där en AGI kan ta över deras position! Det kanske inte behövs en Shakespeare för att skriva en Hamlet?

Medan roboten Perseverance utforskar Mars finns det fortfarande folk som tror att jorden är platt. Det är så dumt att det knappast ens är irriterande. Men att moderna människor fortfarande tror på spöken, därtill uppmuntrade av program på "seriösa" TV-kanaler, gör mig nästan lika irriterad som alla artiklar i stora tidningar som gör sitt bästa för att förhärliga militära vapen och försåtligt försöker göra ett kommande krig till en självuppfyllande profetia.

Minnet är som tiden. Irriterande. Och tiden är skillnaden mellan vårt nuvande minne och det vi nyss mindes, vilket i sin tur blir skillnaden mellan våra nuvande minnen och det vi strax kommer att minnas osv i en irriteande svårfångad ström, som inte ens finns förrän vi minns den. För att inte tala om att inte minnas vad vi minns förrän det påtalas oss. Mest irriterande av allt är ändå när vi påkommer oss själva om det vi glömt att vi minns och därmed fördärvar varje förhärligande självuppfattning.

Det är irriterande att man använder historier som om de vore en sann historia, eller att man identierar sig som del av en sådan. Man lurar bara sig själv och andra. Förhoppningsvis kommer den fortsatta historien om AI att ta bort alla dessa barnsliga skygglappar, som att vissa historier skulle vara heligare än andra t ex. Historia är historier om än i gyllende pärmar.

#2

#3

#4

#5

Throughout my entire working life (which I left behind long ago), I was irritated by all the consultants about everything and everywhere. They never contributed anything. Eventually, the word itself just made me angry, cheered on by my then-wife who thought just as poorly of consultants as I did. Nowadays I have a different object of irritation: think tanks. There seem to be any number of them. It must be as large a professional group now as influencers. Both are as unnecessary to society as I myself am now as a retiree.

It's irritating with all the intellectuals who have started talking about God? Because with ever-increasing justified fear, they believe they have something no AGI can take from them; a soul that can create like a god with a lowercase 'g' (some have actually started talking about a God with limited possibilities). Talk about opening up a slippery slope toward the situation where an AGI can take over their position! Maybe a Shakespeare isn't needed to write a Hamlet?

While the robot Perseverance explores Mars, there are still people who believe the earth is flat. It's so stupid that it's hardly even annoying. But that modern people still believe in ghosts, moreover encouraged by programs on 'serious' TV channels, makes me almost as irritated as all the articles in major newspapers that do their best to glorify military weapons and insidiously try to turn an impending war into a self-fulfilling prophecy.

Memory is like time. Annoying. And time is the difference between our present memory and what we just remembered, which in turn becomes the difference between our present memories and what we will soon remember, etc. in an irritatingly elusive stream, which doesn't even exist until we remember it. Not to mention not remembering what we remember until it is pointed out to us. Most irritating of all is when we catch ourselves remembering what we forgot we remember, thereby ruining any glorifying self-concept.

It's annoying that people use stories as if they were true stories, or that they identify themselves as part of them. They are only fooling themselves and others. Hopefully, the continued history of AI will remove all these childish blinders, such as some stories being holier than others, for example. History is stories, albeit in gilded covers.