TEXT

She was a stubborn bitch who fondly threw herself at him.

- Sorry, I can not stop her.

- No, she's big.

- She is looking for good people and then she wants to kiss them.

He smiled, wondering if she walked the dog past the hotel every night. He did not want to complicate life now with desperate women, the night porter had finally realized that he was not interested in men. He loved the lonely nights on the city streets.

The text usually appears after three hours. A fiction fabricated by a fictional fabricator appears as if it were a memory.

- You said it's just waiting, in the end something happens, always. I don't think so anymore. I don't know if you believed in it then, but I did!

He did not remember exactly how he had said it or what it was about. Probably girls. It was most often about girls in those days.

- You left. I was left behind.

- You didn't give a shit.

- I missed you, it just hurt to show it.

- Uh, it's just a fabrication.

The friend of his was obsessed with finding the perfect distance between two metro stations, so that in an empty carriage you would have time for intercourse where both had time to orgasm before the train stopped to let people on again. He and his girlfriend tried their way and found that the time it took to travel between Östermalmstorg and the T-central was the ultimate, neither too long nor too short. The problem was that on that particular subway stretch in the middle of central Stockholm there were almost never any empty carriages during the day and night. He claimed that they had succeeded once, but that might just be a fabrication. That too.

On his own behalf, he became obsessed with the idea of memories as fabrications. Thoughts were after all just memories, thoughts he could remember. Thoughts he did not remember must by definition be fabricated, he thought. Would it even be possible to delete thoughts one cannot remember? Thoughts are born and die as fragments of possible eternal stories. "Be yourself!" was the most idiotic self-help advice of all.

He went from Sjöfartshotellet towards Ersta. Nothing had changed there and he escaped the lost memories at the Slussen area. He quickly crossed Folkungagatan, busy at all hours of the day, up to Åsögatan, twelve residential blocks long, where everyone slept. Only once had something exciting happened there.

- You..

He smelled alcohol at the same time as the pat on his shoulder.

 - You know you are meeting the next world champion in boxing? I'll give it to the Swedes and you can live to tell. What's your name?

- Bare Benke.

The future world champion was on his way from the closed boxing club to a night café on Götgatan where a taxi driver he angered at the entrance without further ado knocked him down with a powerful left hook. Bare Benke saw.

The dreams of the night rarely come true. Memories of such things are just fabrications. Marx was probably the last great dreamer to dream that history could be foreseen. That it is not possible to draw knowledge from history, neither forwards nor backwards, Dowker and Kent finally showed in a 1994 dissertation. They shocked the establishment of science with the result that all recorded facts in quantum mechanics, by far the best method of dealing with reality that humanity has ever invented, are just the solipsism of the moment. It says nothing about any previous history either. Bare facts are not enough anywhere.

He had written that down and read it so many times that he learned it by heart. Now he could read it in his memory during each night walk. It usually lasted until it was time to pick up the smartphone and take pictures in the same place as always. The courtyard that ran from Kapellgränd to Katarina cemetery. It felt safe, like a computer game he mastered.

Consciousness is, he knew, a statistical property, as surely existing as the second law of thermodynamics. Yet; it only randomly takes copies of common memories to the surface, just as the statistical cache in digital gaming worlds caches program code and data from and to the dynamic working memory.

The only thing he expected to have a probability of one in all existence was the universal wave function. All worlds can be distinguished from it with different probabilities with the help of the Schrödinger equation. His own little art project was to take the same picture every night in a sad courtyard and afterwards see how the entropy in the inner city's night light sky changed. He then recorded computer-generated ambient music. It was pretentious shit, of course, that no one else could interpret but himself in the entire multiverse.

Hon var en påstridig tik som förtjust kastade sig över honom.

- Förlåt, jag kan inte stoppa henne.

- Nä, hon är stor.

- Hon letar upp goda människor och vill pussa på dom.

Han log, och undrade om hon gick ut med hunden förbi hotellet varje natt. Han ville inte krångla till livet nu med desperata kvinnor, nattportiern hade äntligen insett att han inte var intresserad av män. Han älskade de ensamma nätterna på stadens gator.

Texten brukar infinna sig efter tre timmar. En påhittad text av en påhittad påhittare infinner sig som om det vore ett minne

- Du sa att det är bara att vänta, till slut händer något, alltid. Jag tror inte det längre. Vet ju inte om du trodde på det då, men jag gjorde det!

Han kom inte ihåg exakt hur han hade sagt eller vad det handlat om. Förmodligen tjejer. Det handlade oftast om tjejer på den tiden.

- Du drog iväg. Jag blev kvar.

- Du verkade skita i det.

- Jag saknade dig, det gjorde bara för ont att visa det.

- Äh, det är bara påhitt.

Vännen hans var besatt av att hitta det perfekta avståndet mellan två tunnelbanestationer, så att man i en folktom vagn skulle hinna med ett samlag där båda hann få orgasm innan tåget stannade för att släppa på folk igen. Han och hans flickvän prövade sig fram och fann att tiden det tog att åka mellan Östermalmstorg och T-centralen var den ultimata, varken för lång eller för kort. Problemet var att det på just den sträckan mitt under centrala Stockholm nästan aldrig på dygnet fanns några tomma vagnar. Han påstod att de hade lyckats en gång, men det kanske bara var ett påhitt. Det också.

För egen räkning blev han besatt av tanken på minnen som påhitt. Alla tankar var ändå bara minnen, tankar han kunde komma ihåg. Tankar han inte kom ihåg måste ju per definition vara påhitt, tänkte han. Är det ens möjligt att radera tankar man inte minns? Tankar föds och dör som brottstycken ur möjliga eviga historier. "Var dig själv!" var det mest idiotiska självhjälpsrådet av alla.

Han gick från Sjöfartshotellet mot Ersta. Där hade inget förändrats och han slapp de förlorade minnena vid Slussenområdet. Han korsade snabbt Folkungagatan, trafikerad alla tider på dygnet, upp till Åsögatan, tolv bostadskvarter lång, där alla sov. En enda gång hade det hänt något spännande där.

- Du..

Han kände spritlukten samtidigt med axelklappen.

- Vet du att du träffar nästa världsmästare i boxning? Jag ska ge svenskarna det och du får leva att berätta det. Vad heter du?

- Bara Benke.

Den blivande världsmästaren var på väg från den stängda boxningsklubben till ett nattkafé på Götgatan där en taxiförare han retade upp i dörren utan vidare slog ner honom med en kraftfull vänsterkrok. Bara Benke såg.  

Nattens drömmar slår sällan in. Minnen av sådant är bara påhitt. Marx var nog den siste store drömmaren som drömde om att historien kunde förutses. Att det inte går att hämta kunskap från historien, varken framåt eller bakåt, visade slutligen Dowker och Kent i en avhandling från 1994. De chockerade vetenskapsetablisemanget med resultatet att alla registrerade fakta i kvantmekanik, den överlägset bästa metoden att hantera verkligheten som mänskligheten någonsin hittat på, bara är ögonblickets solipsism. Det säger ingenting om någon tidigare historia heller. Bara fakta räcker inte någonstans.

Det där hade han skrivit ner och läst så många gånger att han lärt sig det utantill. Nu kunde han läsa det i minnet under varje nattpromenad. Det brukade räcka tills det var dags att ta fram mobilen och ta bilder på samma plats som alltid. Innegården som löpte från Kapellgränd till Katarina kyrkogård. Det kändes tryggt, som ett dataspel han behärskade.

Medvetandet är, visste han , en statistisk egenskap, lika säkert existerande som termodynamikens andra lag. Men ändå; det tar bara slumpmässigt kopior av vanliga minnen upp till ytan, precis som det statistiska cacheminnet i digitala spelvärldar mellanlagrar programkod och data från och till det dynamiska arbetsminnet.

Det enda som han räknade med ha sannolikhet ett i tillvaron var den universella vågfunktionen. Alla världar kan urskiljas ur den med olika sannolikhet med hjälp av Schrödingerekvationen. Hans eget lilla konstprojekt gick ut på att varje natt ta samma bild på en trist innegård och i efterhand se hur entropin i innerstadens nattljushimmel skiftade. Sedan spelade han in datorgenererad ambient musik. Det var pretentiös skit naturligtvis, som ingen annan kunde tolka än han själv i hela multiversum.