TOTAL

Einsteins allmänna relativitetsteori, den bästa vetenskapliga teori vi har för rörelse, säger att ingen rörelse existerar. Det har att göra med att det inte finns något gemensamt "nu" i tiden att kalibrera rörelse med. Det som är gemensamt är hela rumtiden.

Man kan tänka sig alltihop som en jättelik limpa. Hur man skär upp den i tiden är beroende på den subjektiva positionen. Fysiker säger att vi befinner oss i ett "blockuniversum". Ingenting kan egentligen hända, allt har redan hänt. Limpan är jäst och bakad en gång för alla!

Vi upplever att det som händer, händer nu. Det är en illusion. På samma sätt som ordbehandlingsprogrammet ger en illusion av att skriva som på en gammaldags skrivmaskin, med ett rörligt skrivhuvud, har evolutionen installerat illusionen av ett rörligt nu i våra hjärnfunktioner.

Hur kan evolutionen åstadkomma någonting om det rörliga nuet är en illusion? Tänk på ett datorprogram visar en helt blå skärm som långsamt, långsamt övergår till en allt grönare nyans. Gör det någon skillnad om du ser färgens förändring på skärmen när programmet körs?

Spelar det någon roll om datorn är igång? Programmet är ju redan installerat. Hela färgskiftningen från blått till grönt finns i någon mening redan i alla datorer som har detta program installerat. Om det har någon betydelse när, och om, datorerna slås på är närmast en smaksak.

Men själva upplevelsen i sig är väl rörelse. Jag skulle till och med säga att upplevelse tillhör en speciell sorts händelser, nämligen handlingar. Tänk en pensel som du doppar i två färgpytsar, en med blå färg, en med gul, och färgen känner du först när du doppat den två gånger.

Doppar du penseln två gånger i den blå pytsen känner du blått. Doppar du den först i den blå och sen i den gula pytsen känner du grönt. Doppar du först i den gula och sedan i den blå pytsen känner du likaså grönt. Doppar du penseln två gånger i den gula känner du dock gult.

I exemplet ger olika händelser i två fall känslan av att handla grönt. Om du fortsätter att doppa penseln exakt varannan gång i de två pytsarna är handlingen fortsatt grön. Om du avviker från det mönstret börjar den gröna färgen skifta antingen åt det gula eller det blå hållet.

Nu kommer det fina i kråksången. Medan relativitetsteorin säger att allt som ska hända redan har hänt, så säger den andra grundpelaren som vår kunskap om naturen vilar på, kvantmekaniken, att allt som kan hända också händer.

Penseln kan vid start ha vilken som av alla tänkbara färgnyanser mellan gult och blått. Mest sannolikt en ganska höggradigt grön färg, men även knallgult eller himmelsblått är möjligt, om än mindre sannolikt. De fyra utfallen händer totalt sett i alla möjliga kombinationsserier.

Det uppstår lokala vågrörelser där den överallt förekommande gröna färgen skiftar mot det gula och det blå hållet. All sådan "rörelse" kan beskrivas som avstånd mellan sannolika fördelningar av färgnyanser. Mäta avstånd mellan olika sannolikhetsfördelningar är en exakt vetenskap.

Hur avståndet mellan två närliggande sannolikhetsfördelningar förändras när man rör sig över färgspektrat beskrivs av Bayes lag liksom sannolikheten av att överleva i evolutionspanoramat. Den ger också formen för att beskriva upplevelsen och inlärningens rörelser med även hos AI.